Alkemisten

Nu har jag äntligen läst Alkemisten av Paulo Coelho. Har länge tänkt läsa den, har hört mycket om den. Vissa tycker att den är helt fantastisk, andra tycker att den är det mest banala de läst… Så jag köpte pocketen och tänkte att jag högläser den för Bianca, 10 år, och ser om båda eller någon av oss gillar den. Problemet är att jag själv har lite svårt för sagobetonade böcker och kände att det här var en sådan, med mycket underliggande symbolik. Det var den också, och jag tyckte att den var rätt seg i början. Bianca verkade gilla den direkt så vi fortsatte läsa. Sen tyckte hon att den blev seg… Men vi läste klart den! Och jag gillade budskapet. Bianca tyckte att det blev lite väl mycket ”följa sitt levnadsöde”, ”att förstå tecknen” och sånt men jag tror att det sätter bra spår hos henne…

Hela boken handlar ju om att följa sina drömmar och att inte ge upp. Jag vet inte om det är det som kan uppfattas som banalt… men vad är vi annars här för? En del kanske inte vet vad de har för drömmar, tycker sig inte behöva några eller känner att de redan är där…? Häromveckans måndagtänk var från den här boken (det var så roligt – jag kom till just den meningen någon dag efter att jag gjort inlägget – ett tecken!). Och här är ett utdrag om att finna sin skatt (jag trodde att jag skulle hitta min på ett loppis i Sörmland…Smile):

”Alla människor på jorden har en skatt som väntar dem, sade hans hjärta. Men människohjärtat talar sällan om dessa skatter, för vuxna män och kvinnor vill inte längre upptäcka dem. Endast barn får höra talas om dem. Men efter en viss ålder får varje person gå mot sitt eget öde utan att hjärtat lägger sig i. Tyvärr är det bara några få som följer den väg som finns utstakad för dem och som är levnadsödets och lyckans väg…”

Sen när man väl vet vad man vill är den största utmaningen att låta drömmen bli sann…:

”När en person står inför förverkligandet av sin dröm vill världssjälen alltid sätta den här personens erfarenheter och kunskaper från färden på prov. Det gör den inte av illvilja, utan för att vi människor samtidigt som vi uppnår vår dröm även ska kunna tillgodogöra oss de lärdomar som vi en gång drog på vår väg mot den. Det är i detta skede de flesta människor ger upp. Det är, som vi brukar säga här i öknen, som att dö av törst just när man skönjer dadelpalmerna vid horisonten…”

Tål att ta till sig och tänkas på…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *