Kategoriarkiv: Resa

Drömmen om Toscana

Om någon är på väg till Toscana för att uppleva en tidigare vår än här hemma vill jag dela med mig av några guldkorn. Det finns så mycket att uppleva i Toscana men jag fokuserar här på charmiga Greve in Chianti som ligger ett par mil söder om Florens. Hit tar man sig via väg 222, som också kallas ” Chiantigiana”, och som sägs vara en av världens vackraste vägar som går mellan Florens och Sienna. Väl framme i Greve måste man bara besöka den omtalade charkuteributiken Macelleria Falorni och ta en kaffe på något av av de charmiga caféerna runt torget! I närheten av Greve finns flera vackra små byar att upptäcka, till exempel Panzano och Radda in Chianti.

En vingård man inte får missa är Vignamaggio. Det var här Mona Lisa satt modell för Leonardo da Vinci och filmen Much Ado about nothing (Mycket väsen för ingenting) spelades in. Vi bokade en guidad visning av gården med efterföljande vinprovning samt lunch och den var outstanding. Boka i förväg!

Strax utanför Greve finns en svenskägd vingård, Terreno, sedan många år i familjen Ruhnes regi där vinodlingarna går tillbaka mer än 2 000 år. Genast undrar jag – hur blir man svensk vingårdsägare i Italien? Jag köpte boken om Villa Terreno när jag var där, Drömmen om Toscana, och i den finns svaret tillsammans med många härliga recept och berättelser om gården och omgivningarna. ”Till nyfriterade zucchiniblommor och panerade lammkotletter berättar Mats och Birgitta om en stor rättslig strid med Jan Stenbeck i slutet av 1980-talet. Det var tufft för hela familjen och drog ut på tiden. – Vi behövde en riktig morot, så vi bestämde att om vi vinner, så köper vi en vingård!” Och så blev det.”

En absolut favoritrestaurang nås via ringlande vägar genom vinodlingarna upp ovanför Greve och heter Il Ristoro di Lamole. Restaurangen är ganska enkel och anspråkslös men maten, läget och utsikten slår det mesta i närheten. Inte bara i närheten förresten…

Jag ordnade en konferens i Florens för ett par år sedan och vi gjorde då en dagsutflykt till dessa ställen;

På förmiddagen åkte vi i hyrd buss längs den vackra vägen mot Greve. Där besökte vi charkbutiken och åt sedan lunch på torget. Därefter besökte vi Terreno och fick en svensk guidad visning med efterföljande vinprovning. Vi åkte sedan vidare till Panzano där vi stannade och promenerade runt i byn och tog en kaffe. På vägen till Lamole stannade vi på Vigna Maggio för en guidad visning och vinprovning. Sedan vidare upp till Lamole där vi intog en helt ljuvlig middag i solnedgången på terrassen. Sedan tillbaka till Florens på kvällen. En perfekt dagsutflykt!

Vignamaggio

Il Risto di Lamole

 

Hemma igen del II

Jag dröjer kvar lite vid det här med att resa bort och komma hem igen. Jag minns en reklamfilm för ett par år sedan där ett fastighetsbolag eller möbelföretag, jag kommer inte ihåg vilket (ingen bra reklam när man inte kommer ihåg avsändaren…), anspelade på ”borta bra men hemma bäst”-känslan. En familj befann sig på något härligt exotiskt ställe och frågade hela tiden ”När får man åka hem?”. Och det är ju lite så, lika härligt att åka bort på en spännande resa, lika härligt är det att komma hem igen. Jag älskar vårt hus till exempel, och varje gång jag varit borta är det så härligt att kliva in genom dörren och se allt med nya ögon. För att inte tala om att komma hem till katterna igen. Det är så ”revitalizing” att resa för det blir så tydligt att jag uppskattar det jag har så mycket. Sen är det ju så också att när man reser en familj tillsammans blir det ju ganska intensivt att umgås 24 timmar om dygnet (samtidigt som det är väldigt utvecklande relationsmässigt), så väl hemma känns allt så otroligt balanserat när man får lite space igen. Vi reser nästan alltid bara vår familj, jag har lite svårt att förstå hur man oftast väljer att resa i stora grupper, flera familjer ihop eller med hela tjocka släkten (jo, om man blir bjuden förståsSmile). Det är ju på semestern man kan bonda som par och som familj och barnen kan fördjupa sin relation med varandra. Hemma i vardagen är i alla fall våra döttrar med sina egna kompisar mest och ”behöver” inte umgås så mycket med bara varandra.

För mig är det också extra stort att komma hem från just flygresor på grund av min flygrädsla. Först känner jag när jag landar på destinationen att wow, jag kom fram, nu får jag i alla fall uppleva resmålet. Snacka om att leva här och nu! Sen nån dag innan vi ska åka hem igen tänker jag, varför har jag gett mig in i det här, jag skulle ha stannat hemma istället… och så tar jag mig igenom flygresan hem med viss ångest och känner när jag landat, det här är ju livet – jag klarade det ännu en gång, och blir nästan euforisk och börjar genast planera nya resor för att jag får en sån kick! Det är verkligen urjobbigt att vara flygrädd, men om man ska se det från den ljusa sidan så känner man ju verkligen att man lever – både före, under och efter resan!

Hemma igen

Det är märkligt det här med att resa och upplevelsen av tiden kring resan. Beroende på resans karaktär varierar känslan hur länge man varit borta när man väl är hemma igen!

Den här gången har vi varit i Dubai en vecka och det var första gången vi var där. När vi åker till ett helt nytt ställe blir vi alltid helt uppslukade. Vi vill se och hinna med så mycket som möjligt och då blir det inte alltid så avkopplande… Vi hade sex hela dagar i Dubai och eftersom jag känner mig själv och vår familj så la vi upp en plan att köra järnet i tre dagar och vila i tre dagar. Det höll sådär… det var storm de två sista dagarna (jag gillar verkligen inte när det blåser) – mao inte så skönt att ligga på stranden och så fort man badade frös man när man kom upp. Så det blev en del aktiviteter även dessa dagar. När vi kom hem igår kändes det som vi hade varit borta i flera veckor pga allt vi hunnit med! Det är också märkligt när man väl kommit hem – efter några dagar känns det knappt som man varit borta. Då är det bra att ha kvar (inre) bilder.

Ok, en sammanfattning av min Dubai-upplevelse: Splittrad känsla – både gillade och inte gillade. Den enorma kommersen i dessa köpcentrum blir nästan grotesk. Alla dessa överdådiga hotell känns verkligen som Las Vegas, och det är bara yta, yta, yta. Men samtidigt fascineras jag av det. Till exempel Souk Madinat som jag nämnde i förra inlägget som är som ett litet konstgjort Venedig med abras (båtar) som glider omkring i kanalerna bland upplysta palmer kan jag inte låta bli att gilla, liksom den uppbyggda souken innanför som är som en lyxig gammal arabisk marknad. Konstgjort, jag vet, men vackert… vi besökte en kashmirbutik och fick en jämförelse mellan den billigaste och dyraste sjalen. Den dyraste kostade 70 000 kr och vi fick känna på den! Otroligt, den var så vacker, och mannen som sålde den sa att det var som att välja mellan att köpa äkta diamanter och bijouterier..

Sen var det fantastiskt med delfinupplevelsen ute vid Atlantis som J och barnen fick med delfinen Alice. För att få simma med henne på djupt vatten var man tvungen att vara 12 år så då sa vi att Bianca som är 10 var det och hon blev så glad! Jag undrar bara hur delfinerna mår i den här uppstyrda miljön – tycker de att det är kul eller känner de bara tvång? Jag måste lära mig mer om delfiner! Kvinnan jag köpte biljetterna av sa till Bianca – Next time you come here you swim with the dolphins together with your mother and You pay the tickets! Bianca bara stirrade på henne och nickade.

Och hotellet då, vilket betyg blev det? 4 av 5 pga att frukostmatsalen var ganska ocharmig plus att det var lite långt till alla ”attraktioner”, men å andra sidan har vi lyssnat på mycket härlig arabisk musik i olika taxibilar. Annars perfekt med vackra omgivningar och om man föredrar att inte bo i något jättekomplex eller i en skyskrapa.

Några glimtar från den här resan; jag har ätit arabisk buffé på Burj Al Arab inklusive kamelmjölk till dessert (på toaletten smörjde man in sig med Hermes-handkräm efter att ha tvättat händerna), studerat vackra arabiska kvinnor med Chanel- och Birkin-väskor köpa märkeskläder och skor i sina svarta beklädnader (när använder de kläderna…?), druckit supergod färsk mangojuice i Dubai Marina, njutit första kvällen på den underbara restaurangen Pierchic och känt den där bedårande känslan av att det är just första kvällen på en resa…

Time Out Dubai

Så heter den engelskspråkiga tidningen med en massa bra tips för oss som är här och besöker Dubai. Men det bästa restaurangtipset fick jag via sajten familyindubai, nämligen Pier Chic som hör till hotellet Al Qasr. Restaurangen ligger längst ut på en pir med utsikt in mot hela Dubai. Maten var superb och servicen förstklassig. Bra restauranger och härlig miljö är det även i Souk Madinat som ligger intill med konstgjorda kanaler där man kan åka små båtar mellan restaurangerna. Dubais artificiella Venedig!

Hotellet vi bor på känns som en skön kontrast mot övriga Dubai – småskaligt, grönt och låga, vackra byggnader. Igår besökte vi det omtalade Atlantis och det var gigantiskt! Not our cup of tea. Vi åt lunch på ett av hotellets restauranger vilket inte var tillåtet om man inte bodde där men vi svamlade något om att vi precis kommit och sa något rumsnummer bara, de såg lite misstänksamma ut men vi fick vår lunch och det var en fantastiskt god indisk buffélunch. Sedan fick resten av familjen bada och leka med delfiner på Dolphin Bay som var en fantastisk upplevelse!

Här bor vi alltså – alldeles innanför en av de konstgjorda palmerna! Och sen lite bilder från omgivningarna på vårt hotell…