De små tingen

Finns det något bättre än dagens första kopp kaffe? På morgonen brukar jag dricka te först. Bara för att riktigt få längta en stund till den där första koppen. I boken Artighetsreglerna av Amor Towles som jag läste tidigare i somras finns ett stycke, just angående kaffe…

”Min pappa var inte typen som beklagade sig. Under de nitton år jag kände honom pratade han knappt om sin tid i ryska armén eller om att få ekonomin att gå ihop tillsammans med min mamma eller om den dag hon gav sig av och lämnade oss. Och han beklagade sig verkligen inte över sin hälsa då den började svikta. Men en kväll nära slutet då jag satt vid hans sängkant och försökte underhålla honom med en anekdot om någon tjockskalle jag arbetade tillsammans med, så kom han helt apropå med en reflektion som verkade så irrelevant att jag tolkade det som att han var förvirrad. Vilka motgångar han än hade råkat ut för i sitt liv, sa han, och hur oövervinnerliga eller beklämmande de än verkat, så visste han alltid att han skulle klara av dem så länge han bara såg fram emot dagens första kopp kaffe när han vaknade på morgonen. Inte förrän flera årtionden senare insåg jag att han hade gett mig ett gott råd.

Kompromisslös målmedvetenhet och sökandet efter den eviga sanningen har en odiskutabel sex appeal för de unga och ädelsinnade, men när en människa förlorar förmågan att glädja sig åt det vardagliga… har hon förmodligen utsatt sig för onödiga risker. Det min pappa försökte säga mig då han närmade sig slutet av sin egen bana var att den risken inte skulle tas allt för lättvindigt. Man måste vara beredd att slåss för sina enkla nöjen och försvara dem mot elegans och belästhet och alla möjliga sorters glamorösa lockelser.

När jag ser tillbaka har min kopp kaffe utgjorts av Charles Dickens verk. Jag medger att det finns något lite påfrestande med alla de där tappra, underprivilegierade ungdomarna och alla skurkaktighetens utsända lakejer med sina väldigt lämpliga namn. Men jag har insett att så länge jag efter ett avslutat kapitel i en Dickensroman känner att jag hellre missar min hållplats än slutar läsa så kommer förmodligen allt – hur dystra mina egna omständigheter än är – att bli bra till slut.”

Det gäller att hitta den där koppen kaffe i tillvaron. Det är något både hoppfullt och betryggande över den…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *