Doftminnen

Nu har även plommonträdet slagit ut utanför vårt sovrumsfönster. Helt fantastiskt… Och hägg har jag tagit in i huset. Elakt, eftersom alla i familjen utom jag är allergiska. Förhoppningsvis inte mot hägg… Det är ju så mycket som slår ut på våren och jag har aldrig fattat VAD de är allergiska mot, och det kanske är bra att utsätta sig för det man är allergisk mot, intalar jag mig. Och den blommar ju så få dagar… Älskar doften. Väcker minnen från tidigare vårar/försomrar…

Doftminnen är så starka. Luktsinnet är ju vårt äldsta sinne och forskning visar att personliga luktminnen formas ännu tidigare i livet än både syn- och hörselminnen. När jag var på landet med min mamma för inte så länge sedan kom jag in i badrummet och sa att det luktade tält. Hon hade då precis tvättat håret med ett schampo som hon använt när jag var liten och vi åkte runt i Europa och campade…

En annan dofthistoria: Jag tog med min man till Afrika för första gången för att hälsa på mina föräldrar i Nairobi. När vi mellanlandade i Kilimanjaro öppnade de flygplansdörrarna längst fram i planet och jag och J gick fram och ställde oss vid öppningen för att andas in den afrikanska luften. Kvinnan som satt bredvid oss följde med och vi började prata lite. När hon fick höra att det var J’s första gång i Afrika sa hon att hon blev så avundsjuk på honom. Att han för första gången fick uppleva doften av Afrika. Det hade varit ett sådant starkt minne för henne när hon kom hit för första gången några år tidigare. Eftersom jag bara var 6 år när jag flyttade hit första gången, kunde jag bara på sätt och vis förstå henne, men för mig blev doftminnet en känsla av att komma hem. Jag tänker ofta på den där stunden på jumbojeten vid Kilimanjaro. Och kan då också nästan känna doften av Afrika…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *