Ett nytt land utanför mitt fönster

Jag har varit på bokklubbsträff i veckan. I en stämningsfullt juldekorerad våning på Narvavägen. Med snön virvlande utanför de vackra fönstrena. Vi hade läst Theodor Kallifatides Ett nytt land utanför mitt fönster. En bok han skrev för över 10 år sedan, men  ack så aktuell. Boken är självbiografisk och handlar om hur främlingsskap kan upplevas – i ett nytt land, till sitt gamla land, men även ett främlingsskap som kan uppstå med åldern. Kallifatides skriver så bra. Nästan varenda mening vill man läsa igen.

Boken inleds med ett citat av Simone de Beauvoir – ”Kanske är det för tidigt, men i morgon är det säkert för sent”. Och det slår mig när jag sedan läser boken att jag får samma känsla som när jag läste mittendelen av Simone de Beauvoirs självbiografi, De bästa åren. Man vill, som någon sa under kvällen, ha en överstrykningspenna när man läser för att kunna markera allt man vill fundera vidare kring, återberätta eller citera. Till exempel det här om mitt ex inte varit en lånebok från biblioteket :) – ”Tror du att näktergalen sörjer för att kråkorna inte gillar hennes sång?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *