Hemma igen del II

Jag dröjer kvar lite vid det här med att resa bort och komma hem igen. Jag minns en reklamfilm för ett par år sedan där ett fastighetsbolag eller möbelföretag, jag kommer inte ihåg vilket (ingen bra reklam när man inte kommer ihåg avsändaren…), anspelade på ”borta bra men hemma bäst”-känslan. En familj befann sig på något härligt exotiskt ställe och frågade hela tiden ”När får man åka hem?”. Och det är ju lite så, lika härligt att åka bort på en spännande resa, lika härligt är det att komma hem igen. Jag älskar vårt hus till exempel, och varje gång jag varit borta är det så härligt att kliva in genom dörren och se allt med nya ögon. För att inte tala om att komma hem till katterna igen. Det är så ”revitalizing” att resa för det blir så tydligt att jag uppskattar det jag har så mycket. Sen är det ju så också att när man reser en familj tillsammans blir det ju ganska intensivt att umgås 24 timmar om dygnet (samtidigt som det är väldigt utvecklande relationsmässigt), så väl hemma känns allt så otroligt balanserat när man får lite space igen. Vi reser nästan alltid bara vår familj, jag har lite svårt att förstå hur man oftast väljer att resa i stora grupper, flera familjer ihop eller med hela tjocka släkten (jo, om man blir bjuden förståsSmile). Det är ju på semestern man kan bonda som par och som familj och barnen kan fördjupa sin relation med varandra. Hemma i vardagen är i alla fall våra döttrar med sina egna kompisar mest och ”behöver” inte umgås så mycket med bara varandra.

För mig är det också extra stort att komma hem från just flygresor på grund av min flygrädsla. Först känner jag när jag landar på destinationen att wow, jag kom fram, nu får jag i alla fall uppleva resmålet. Snacka om att leva här och nu! Sen nån dag innan vi ska åka hem igen tänker jag, varför har jag gett mig in i det här, jag skulle ha stannat hemma istället… och så tar jag mig igenom flygresan hem med viss ångest och känner när jag landat, det här är ju livet – jag klarade det ännu en gång, och blir nästan euforisk och börjar genast planera nya resor för att jag får en sån kick! Det är verkligen urjobbigt att vara flygrädd, men om man ska se det från den ljusa sidan så känner man ju verkligen att man lever – både före, under och efter resan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *