Ja, visst gör det ont

tumblr_mffs9rEWKh1rlv7dpo1_500tumblr_ml4jwc8r141rdna9ko1_500tumblr_mlb0pnShTF1rmse6co1_500tumblr_ml6pm3R9iN1qbsrwpo1_500

tumblr_mhi295Ny1V1qac6sjo1_500

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                          och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                           som skapar världen.

Karin Boye

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *