Kärleken i Julia Anderssons liv

Hade träff med min ena bokklubb igår. Alltid samma stress att hinna läsa klart, men alltid lika givande och roligt att träffas på det här sättet. Igår pratade vi om boken Kärleken i Julia Anderssons liv av Åsa Moberg och den här gången var jag faktiskt den enda som inte hunnit läsa klart. Får skylla på min förkylning… Men efter gårdagens diskussioner blir det nästan ännu roligare att läsa klart den!

Det här är en självbiografi i romanform av Åsa Mobergs liv i början av sjuttiotalet. Hon skrev boken under den här tiden (1973-74) men valde att ge ut den först förra året, 2011. Många var diskussionerna kring varför. De flesta gissade på att hon ville vänta till de två manliga huvudpersonerna gått bort, varav den ena var Harry Schein. Den andra spekulerade vi i om det kunde vara Adam i hennes bok Adams bok. Alla gav boken en fyra (av fem), vilket är det högsta betyget hittills för en bok i den här klubben.

Boken har ett direkt och enkelt språk – man skönjer journalisten bakom texten. ”Det är livet sett med en ung och sällsynt receptiv kvinnas blick” skriver Aftonbladet och Dagens Nyheter skriver ”En ögonblicksbild från den moderna kvinnorollens tillblivelse, studsande uppåt i ett flipperspel av politik, romantik och biologi.”. Boken andas sin tidsanda vilket känns intressant, men det som fascinerade de flesta av oss var hur lite som hänt på 40 år(!) inom feminismen och hur det vardagliga levernet i Stockholm och Sverige känns ganska likt dagens. Jo, lite mindre promiskuöst är det kanske nu jämfört med när 68-generationen hade sin framfart. Fast kanske blir det ändring på det nu när årets storsäljare bland böcker verkar bli Femtio nyanser av honom:)! Varför översattes den inte till 50 nyanser av grått?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *