Kristian Gidlund

Har precis tagit mod till mig och lyssnat på intervjun med Kristian GidlundVärvet som sändes för exakt tre månader sedan. Har ännu inte lyssnat på hans sommarprat eller sett när han medverkade i Babel. Ska ta mod till mig att göra även det. Har tidigare värjt mig från att lyssna. Men nu när han är borta känns det plötsligt lättare. Konstigt. Bloggen har jag tittat in på några gånger (som ju nu även finns i bokform) – och han skriver så vackert. Det märks att han nått 10 000-timmars-måttet.

Jag har hört några personer säga att det är ju hela tiden människor som drabbas och dör av cancer, så varför sådan uppmärksamhet kring det här fallet. Men de som säger så har inte läst det han skriver. Det han skriver slår an ända in i själen. Och ger perspektiv på hela tillvaron. Alla människors tillvaro. Och han har närmat sig det tabubelagda ämnet döden på ett sätt som ingen annan gjort. Som Kristian Gidlund själv säger i Värvet – vi pratar så sällan om döden i Sverige för då tror vi att vi inte kommer att drabbas. Då kan vi lura den. Men vi vet ju att vi kommer alla att drabbas. Pratar man mer om svåra saker blir de alltid lite lättare – även döden. Men det är så svårt… Tack Kristian för att du hjälpt  många en bit på den vägen. Döden är ju en del av livet. Men du fick ett alldeles för kort liv.

Ur ett av Kristian Gidlunds sista vackra blogginlägg:

Kristian Gidlund-09-19 kl. 13.11.03

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *