Slipping through my fingers…

För 13 år sedan, den här dagen, föddes vår första dotter. Alla som har barn vet känslan. Att plötsligt bli tre efter att ha varit två. Idag blir hon tretton år. Det är svårt att förstå att det gick så fort, att hon hunnit bli så stor. Alldeles nyss låg hon ju där på min mage och var helt hjälplös. Och nu håller hon på att erövra världen…

Jag kommer ihåg i början när alla höll på och tjatade: Njut nu av den här första tiden, den kommer aldrig tillbaka… så sant, men jag kunde då uppleva det som ganska stressande. Det var svårt att tänka så när man var mitt uppe i det – alla vaknätter och pusslet med dagis och jobb. Men alla underbara stunder däremellan hann man ju njuta av.

Alla ”barnåldrar” har ju sin tjusning och jag tror att jag som många andra känt att mina barn hela tiden varit i ”rätt” ålder (det är oftast bara vid födelsedagar som jag blir sentimental och skulle vilja stanna eller backa tiden). Under hela tiden jag haft barn och studerat andra med yngre eller äldre barn har jag tänkt att våra barn är perfekta i den ålder de befinner sig NU! Det var samma sak på BB – när man såg de andra små bebisarna i sina plastbaljor så tyckte man så synd om deras föräldrar som fått så mycket mindre söta och gulliga barn än man själv… Tänk vad finurlig naturen är!

För att fira att Estelle fyller tretton åker hon och jag till Paris några dagar på påsklovet. Hon blev jätteglad för den presenten!

Grattis Estelle!

Varje gång någon av tjejerna fyller år och blir ett år äldre börjar jag nynna på den här låten. Och det som fick mig att boka Paris-resan var bland annat texten ”…What happened to the wonderful adventures? The places I have planned for us to go. Well some of that we did, but most we didn’t, and why, I just don’t know…” Idag känner jag att det är den bästa låten… Scenen i Mamma Mia när Meryl Streep sjunger den är underbar men ABBA’s låtversion är bättre!

En reaktion på “Slipping through my fingers…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *