Tack för dansen, Donna

Upptäckte på twitter igår på landet att Donna Summer vandrat vidare. Jag hade nästan glömt bort henne, men när jag såg hennes namn igår dök en massa minnen upp. Musikminnen kommer inte långt efter doftminnen. Donna Summer var en del av min barndom. När jag gick på Svenska Skolan i Nairobi gick Donna Summer varm på skoldiscona och på hotellen nere på kusten där svenskkolonin samlades på skolloven. Och ALLA dansade! Tillsammans. Barn, tonåringar, föräldrar, far- och morföräldrar som var och hälsade på, tillsammans med alla andra nationaliteter på hotellens dansgolv.

”Det är svårt att tänka sig ett dansgolv utan Donna Summer”, skriver Stefan Thungren på SvD, och så var det verkligen! Han skriver vidare att framtidens musik började med Donna Summer. ”Att kombinera ett sylvasst elektroniskt beat med en varm, kvinnlig soulstämma är i dag likställt med den moderna popmusiken, från Robyn till Beyoncé, till Lady Gaga”. Bra Donna, att du banade väg för nya framgångsrika kvinnor inom popmusiken!

Jag hade helt missat ryktena om hennes påstådda uttalande om att aids var Guds straff till de homosexuella och som hon sedan försökte dementera. Oavsett hur det var – den sorgliga historien tillsammans med discoerans slut blev hennes karriärfall efter att ha varit discodrottning och gayikon i över ett decennium. Hon hade fantastiska framgångar under discons gyllene år i slutet av 70-talet med bland annat fyra listettor i USA under bara ett år.

”there’s no last dance donna. it is forever.” Youtube-kommentar efter nyheten om hennes bortgång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *