Etikettarkiv: njut

Godaste olivoljan au naturelle

Att njuta av riktigt god olivolja är en konst. I somras, i Kroatien, var vi på olivolje-provning och det var fantastiskt att uppleva hur olivoljor kan smaka så olika! Allt från i princip smaklösa oljor till oljor med härlig djup grässmak och oljor med en besk, nästan bitter genomträngande smak. Och det är ju en smaksak vad man föredrar…

Om du har en riktigt bra olivolja är det gott att bara njuta av den som den är. Så här till exempel: Köp Grand Blanc-bröd från Gateau eller baka ett gott levainbröd. Skär det i grova kvartsskivor. Häll upp olivoljan i små portionsskålar och låt var och en smula i lite flingsalt efter smak. Häll upp ett glas gott Zinfandel. Bonterran är inte dum! Ekologisk dessutom… Doppa brödet i den lättsaltade olivoljan och njut tillsammans med vinet! Funkar lika bra som vilken förrätt som helst eller istället för chips eller annat junksnacksSmile!

Den här olivoljan från Galateo & Friends hittade vi på COOP och den var både god och förpackad i vacker flaska!

För livsnjutare

Äntligen fredag! Jag kände att jag behövde komma i ett nytt friday mood efter inlägget om Felicia försvann-boken. Då hittade jag förordet till Steffo Törnquists bok Njut där delar av det citeras nedan – helt rätt och helt underbart! Läs mer om Steffos böcker på hans sajt!

”Livet är för kort för att slarvas bort. Livet är exempelvis för kort att att bara äta gott på fredagar, att bara älska på lördagar, röka illa rullade cigarrer… Det är inte mycket vi vet, men att livet är kort vet vi, ändå lever vi som om just den sanningen är lögn. Vi slösar med ögonblicken, vi skjuter upp kärlek, upplevelse och njutning. Vi kalkylerar med en evighet som inte finns.

Här är en annan kunskap: insikt förändrar varje upplevelse! En tavla är inte densamma om man fått veta att det är Hitler eller schimpansen Nisse som målat den, en symfoni låter annorlunda när man lärt att Mozart fortfarande bar blöjor när han komponerade den. En solförmörkelse är inte för astronomen vad den är för poeten.”

Trevlig fredag – här ett socialt experiment av ovanstående!

”A man sat at a metro station in Washington DC and started to play the violin; it was a cold January morning. He played six Bach pieces for about 45 minutes. During that time, since it was rush hour, it was calculated that 1,100 people went through the station, most of them on their way to work.

Three minutes went by, and a middle aged man noticed there was musician playing. He slowed his pace, and stopped for a few seconds, and then hurried up to meet his schedule. A minute later, the violinist received his first dollar tip: a woman threw the money in the till and without stopping, and continued to walk. A few minutes later, someone leaned against the wall to listen to him, but the man looked at his watch and started to walk again. Clearly he was late for work.

The one who paid the most attention was a 3 year old boy. His mother tagged him along, hurried, but the kid stopped to look at the violinist. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. All the parents, without exception, forced them to move on.

In the 45 minutes the musician played, only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money, but continued to walk their normal pace. He collected $32. When he finished playing and silence took over, no one noticed it. No one applauded, nor was there any recognition.

No one knew this, but the violinist was Joshua Bell, one of the most talented musicians in the world. He had just played one of the most intricate pieces ever written, on a violin worth $3.5 million dollars.

Two days before his playing in the subway, Joshua Bell sold out at a theater in Boston where the seats averaged $100.

This is a real story. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste, and priorities of people. The outlines were: in a commonplace environment at an inappropriate hour: Do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize the talent in an unexpected context?

One of the possible conclusions from this experience could be: If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing the best music ever written, how many other things are we missing?”